Hef

Hugh Hefner har avlidit vid en ålder av 91 år. På min gamla blogg tror jag att jag någon gång skrev om den enda gången jag såg honom ”live”: Biografen på UCLA när jag var utbytesstudent där hade en serie filmvisningar där någon känd person fick välja film. Jag minns dessvärre inte vilka filmer Allison Anders och Curtis Hanson valde, men Hugh Hefner hade valt en amerikansk fyrtiotalsfilm med Henry Fonda som hette The Male Animal (Elliott Nugent, 1942). Nu när jag slår upp den på imdb ser jag att den svenska titeln är Än lever Adam. ”We watch a lot of movies at the Mansion,” sade Hef. ”It’s the most fun you can have sitting up.” The Male Animal, sin titel till trots, visade sig vara en film som heroiserar bokmalen. Henry Fonda spelar en lärare som riskerar att få sparken om han läser en sak för studenterna som ledningen tycker är politiskt opassande (kommunistiskt, tror jag man kan förstå det som). Samtidigt kommer hans frus ex-pojkvän, den amerikanske fotbollsspelaren och den lilla hålans hjälte, till stan och hustrun tycks vackla i sin kärlek till sin make. Vad skall en man göra? Jag minns bäst en scen där han dricker sig full och reflekterar över om han skall ta till knytnävarna mot den gigantiske rivalen. I slutänden vinner han dock genom att stå för vem han är.

Förutom de länkade minnesrunorna ovan (från Hollywood Reporter och NY Times), kan man också lyssna på Klara Arnberg och Kim Salomon i P1 Morgon. Och för den som undrar om reportern inte har fått saker lite om bakfoten: Kim Salomon är alltså på Lunds universitet och inte Högskolan i Lund.

 

 

Annonser

Länge sedan…

… jag bloggade. Efter vårens extremt intensiva avslutning var jag i behov av en paus, helt enkelt, men det är också så att jag har ganska många bollar i luften som jag inte riktigt vet hur det kommer att gå med. I somras lyckades jag utverka en förlängning på deadlinen på min Mai Zetterling-bok och så tog jag faktiskt en riktig semester för första gången på flera år. Det behövde jag. När hösten kom var jag redo att hugga tag i saker igen och nu känns det som att det rullar på. Efter en rätt kaosig inledning på terminen (en ansökan som behövde kompletteras, en artikel jag hade missuppfattat och trott att jag inte behövde skriva… hrmf…) har jag hittat nya rutiner som fungerar arbetsmässigt med pendling och hemmajobbande, vilket också var välbehövligt.

Så nu då? Jag arbetar på med Face of AIDS — utvecklar projektidéer, pratar med folk, skriver ansökningar och redigerar en antologi. Den här terminen har jag också blivit ämnesansvarig, vilket innebär att jag håller koll på kurserna i filmvetenskap här på Linné. Det är mycket nytt (praktiskt, administrativt, formellt) men ett bra sätt att få överblick på hur det funkar här. Undervisar, mest på distans. Aktivt skrivande just nu handlar om Mai Zetterling och mitt kapitel till Face of AIDS-antologin, men jag har precis avslutat en artikel (till!) om Lasse Braun och en annan om European University Film Awards som Linnéuniversitetet är med i. De skall ju revideras efter granskning så publicering dröjer, men det stora jobbet är gjort.

Jag blev intervjuad för ETC Växjö. Huvudsakligen om Face of AIDS men också lite annat.

Det famösa klippet ”2 Girls, 1 Cup” fyller tio år och en sektion av Porn Studies Journal kommer att ägnas åt fenomenet. Min mycket skickliga kollega i Finland, Susanna Paasonen, har dock redan lagt ut sin introduktion till sektionen på sin blogg.

Och två andra skickliga kolleger, i USA, har skrivit om The Deuce.