”Planera resten av våren”

Sista halvan av terminen går i rasande fart. I morgon håller jag gästföreläsning för amerikanska utbytesstudenter i Köpenhamn om Millenniumserien. ”Vigilante ethics and queer feminism in the Millennium series” heter föreläsningen och den är en variant på en rad olika Millennium-relaterade saker jag gjort, paperpresentationer, föreläsningar och ett kapitel i boken Den nya svenska filmen: kultur, kriminalitet och kakofoni från 2014. Om en knapp månad skall jag dels ha levererat ett utkast till mitt kapitel i Face of AIDS-antologin och dels förberett ett paper för konferensen Tracing entanglements in media history i Lund.  Därefter är det workshop-helg för Face of AIDS-antologin och sedan skall jag vara opponent på ett slutseminarium för en avhandling i Stockholm. Och så uppsatshandledning och kursutveckling på det.

Det blir nog bra. Haft posten ”planera resten av våren” på min lista länge men nu är det gjort.

Annonser

IFEMA

Deltog i ett panelsamtal om sex och sexuellt våld på film och i TV på IFEMA, International Female Film Festival Malmö, i lördags. Var lite tveksam innan jag tackade ja, för det där är ganska komplexa frågor som kanske inte är helt enkla att göra rättvisa i ett timslångt publikt samtal (veckans understatement…) Men festivalchefen som frågade mig är en före detta student och samtalsmoderatorn är en annan före detta student och jag har stor respekt för båda. Vad man kan konstatera efteråt är att ja, det är komplexa frågor och jag tror att den där komplexiteten framkom under samtalet på ett bra sätt. Panelsamtal är en svår genre, för man vill inte bli för tyst men man vill inte heller prata för mycket…

Souvenirer från SCMS

20170405_153536.jpg

Adult Film History-gruppen hade ordnat en ”special event” på the Leather Archives and Museum i Chicago, där vi fick gå runt och titta på utställningen av lädervästar, piskor och högklackade skor och därefter fick se ett program av filmer ur deras arkiv. Kvällen var inte bara intressant, utan gav också en inblick i vad man skulle kunna kalla sexuella subkulturers långa och komplexa historia av förtryck (både utifrån och internt), motstånd, kamp, skam och stolthet. Trots att folk både skämtade och skrattade emellanåt tror jag ändå att många av oss samtidigt kände något av det allvar som forskarens uppgift innebär. Det blev konkret inför museets artefakter, filmerna och människorna som arbetade där.

Den lilla kortförpackningen innehåller 12 kort och en 25 år gammal kondom. Som ett slags knäpp AIDS-kampanj sålde man 1993 samlarkort med en bild på ena sidan och information på den andra — modellerat på amerikanska baseballkort. I stället för ett tuggummi låg det också en kondom i förpackningen. Man kunde köpa en samlarpärm till korten. Mannen som delade ut dem, höll sin presentation om de här korten, hur de å ena sidan var en misslyckad kommersiell satsning med problematiska budskap och hur de å andra sidan har arkiverats. Deras historiska värde är lågt i dag (han hade köpt en hel låda med kortförpackningar för en spottstyver på e-bay) och de är i någon mening bortglömda.

Man kan tycka att pornografiforskning och AIDS-forskning ligger långt från varandra. På ett sätt är det sant. Även om pornografistudier har vuxit enormt som fält sedan jag började med mitt projekt är det fortfarande minimalt i jämförelse med allt material som finns om HIV/AIDS (och som jag svettas över att försöka sätta mig in i). Ändå fick jag under SCMS i år glimtar av hur nära förbundna de här två historierna är med varandra.

Att skriva

Ett av forskarens viktigaste verktyg är språket. Eller ja, både i rollen som forskare och i rollen som lärare är språket av stor vikt eftersom det handlar om att kunna kommunicera forskningsresultat, kunskap och kritiska perspektiv på olika sätt, i olika sammanhang och på olika nivå.

Att forska och undervisa om pornografi ställer ytterligare krav på språket. När man undervisar kan man alltid försöka läsa av sin publik — hur landar det, hänger de med? När man skriver kan man bara föreställa sig sina läsare, och som Susanna Paasonen skriver i den här betraktelsen över ”Writing on Porn”, är läsare oregerliga, ”unruly” och närmar sig texter med olika syften och intressen, med förutfattade meningar och med olika förkunskap. Paasonen som har stor erfarenhet (jag skulle nog säga att hon är Nordens mest framstående pornografiforskare) av att forska och skriva i olika sammanhang tar upp hur skrivandet om pornografi kräver en balans mellan närhet och avstånd.

När jag en gång av en kollega fick höra att ”för att handla om porr är det ganska tråkigt” tog jag faktiskt det som ett tecken på att jag hade lyckats förmedla rätt ton. Samtidigt pekar Paasonen på att man betalar ett pris för den där distansen:

But if a text fails to communicate any interest or passion, it may not hold much fascination for its readers. An affectless voice sets the stage for encounters void of intensity. While these may at times be desirable and necessary, scholarly detachment comes with a certain cost.

Nu skall jag återgå till att rätta tentor. Paasonens text kommer att publiceras i Porn Studies Journal. I den form den ligger på nätet är den inte korrekturläst (fast jag hittade inga korrfel under min genomläsning).