Citizen Schein

Såg dokumentären om Harry Schein i förrgår. Den var på många sätt rörande. Som alla andra filmvetare som ägnat sig åt det svenska sextiotalet har jag ju lagt en del tid på Scheins liv, insatser och betydelse. Under arbetet med min avhandling intervjuade jag honom, en sommardag 2003 i hans villa i Danderyd. Då var han sjuttionio år. Jag befann mig på Söder och fick instruktioner per telefon hur jag skulle ta mig dit. “Du är student?” frågade han. Jag tänkte inte inleda mina kontakter med honom med en massa hårklyverier om studenter och forskarstudenter så jag sade ja. “Ja, då har du inte råd att ta taxi.” Det kändes både som en social markering från hans sida och som ett symptom på generationsklyftan. I Sjöwall-Wahlöö-böckerna är det ju någon som kallar tunnelbanan för “socialsnöret”… Men finns det någon vettig människa i dag som skulle ta taxi mellan Söder och Danderyd om tunnelbanan fungerar? Vi satt i hans fantastiskt stilfulla men något bedagade vardagsrum och pratade i någon timme. Han rökte och drack whisky. När jag skulle gå sade han lite ursäktande att han kanske skulle bjudit mig på en whisky (det hade nog gjort mig som intervjuare lite mer avslappnad…)

Tre år senare befann jag mig i Stockholm på konferens när det hölls minnestund för honom. Jag smet från konferensen och gick dit, i den avsakraliserade Skeppsholmskyrkan. Det var smakfullt, elegant och väldigt, väldigt celebert. Bibi Andersson, Theodor Kallifatides, Ingvar Carlsson talade. Jag kände mig som en liten doktorandkart från provinsen (det var jag ju också). Efteråt kunde man ta ett glas vin eller en Cutty Sark whisky. Jag tog en whisky och tänkte “you owed me this one, Schein”. Sedan gick jag ut ur kyrkan. Stockholm låg vintrigt och vackert framför mig.

Fia-Stina Sandlund har skrivit en fin recension i Sydsvenskan. (Tyvärr endast tillgänglig för prenumeranter.) ”Jag sökte ett gubbslem och fann en själ – jag är inte besviken,” skriver hon. Det fångar så väl känslan inför Schein. Å ena sidan en maktperson — karismatisk och arrogant, intrigerande och storslagen, med alla de attribut vi associerar med (manlig) makt: vackra kvinnor, pengar, inflytande, resor ut i världen, modern arkitektur, tennismatcher med Olof Palme, sommarstugebesök hos Ingmar Bergman. Å den andra en komplex och komplicerad människa, intelligent och begåvad och driven men också ensam, och, kanske allra mest rörande, alltid lite utanför ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s